Otto Ylöstalo: Som en dans

Rubriken är raka motsatsen till vad jag känner nu. Har sparkat igång en lätt hallsäsong som pågått i cirka tre veckor nu. Det går dåligt där. Är i bra form, men då resultaten uteblir känner man sig allt mer frustrerat trots att hallsäsongen inte är viktig för mig. Gjorde min första sjukamp på tre år detta veckoslut i Tallinn där det för femte året i rad ordnades internationella tävlingar i mångkamp. Har blivit en av de stora halltävlingarna inomhus för mångkampare, bl.a. ett världsrekord har gjorts där av ingen mindre än kungen Ashton Eaton. Även detta år vad USA representerat, närmare bestämt Texas. Världsmästaren från Daegu och silvermedaljören från London Trey Hardee. En grupp brasilier hade också hittat till ett snöigt Estland, tror det var andra gången de såg snö i sina liv. Första gången var ifjol.

Kändes rätt bra i kroppen och inledningen på mångkampen var hyfsad: 7,28 och årsbästa. Hoppades att längdtekniken skulle fungera bättre än den gjort i mina tidigare tävlingar, men det ville den ju inte. 672 är så man skäms. I kulan lovade uppvärmningen en hel del, första stöten var en typisk osäker säkrande stöt på 12,77 - sedan försökte jag göra resultat. Gick inte som planerat och tror jag stötte 11m båda gångerna. I höjden kändes det åter igen bra i uppvärmningen, var dock förberedd på att det kan bli osäkert eftersom jag bara hoppat tre höjdhopp under den här träningssäsongen. Här hade jag rätt: 186 är inte mycket finare än 672 och 12,77. Pinsamt, men vad gör man.

Dag två inleddes med 60m häck, uppvärmningen kändes hur bra som helst och till och med i tävlingen gick de två första häckarna riktigt bra - sedan blev det armkrok med killen på banan brevid. Där sket det sig och sluttiden 8,65 är bara sorglig. Inför staven tänkte jag pröva en ny grej - ingen uppvärmning. Hade bara slösat alla bra prestationer i uppvärmningen så tänkte spara dem till tävlingen. Gick inte vägen här heller, femte grenen i rad som misslyckades 434. Jag var nästan imponerad av mig själv. På 1000 m gick jag in för att springa 2.40, lättare sagt än gjort. Hamnade i påsen och efter andra varvet låg jag redan 5 sekunder efter tidtabellen. Försökte ta igen, men inför sista varvet stod det klart att jag inte kommer att hinna. Däremot tog jag tillsammans med Sami Itani en sensationell dubbelseger i den avslutande grenen (i B gruppen såklart). Sluttiden 2.48,68 är ändå personligt rekord och det ända resultat som jag är nöjd med från veckoslutet. Var första gången jag sprang 1000 m seriöst på sex år, men pers är alltid pers. Likaså i de totala poängen: 5183. Nästa mål är hall-FM i Jyväskylä om tre veckor, där hoppas jag att det ska gå mycket bättre.