fredag 20 september 2013

Idrottsglädje åt barnen

Fick förfrågan på sommaren av SUL ifall jag skulle vara intresserad av att åka till några skolor i södra Finland och hålla en friluftsdag sponsrad av Elovena. Den heter "Elovenan voimapäivä" och går ut på att i små grupper bekanta eleverna med friidrott och sunda matvanor. Igår kom då första dagen där jag skulle åka iväg till den första skolan, Norra Paipis skola i Sibbo, min hemkommun. Med mycket skola de senaste veckorna kände jag mig inte speciellt väl förberedd så var faktist aningen nervös på morgonen, men när jag sedan anlände till skolan och fick ett väldigt glatt mottagande av lärarkåren försvann den känslan i ett nafs.

Som idé var då att under en timmes tid lite bekanta barnen med olika friidrottsgrenar, som jag på förhand hade valt att skulle bli spjut, häcklöpning och tresteg. Det var roligt att alla barn och lärare var så väldigt bra med så tiden nästan rann iväg. Det som var mest roligt att se var nog barnens iver att få lära sig friidrottsgrenar, trots att det i dagens läge finns så många andra fritidsaktiviteter att sysselsätta sig med. Det var också super att se hur glada de blev när de lärde sig någonting nytt och de skulle säkert ha kunnat hålla på hela dagen.


Gemensam uppvärmning, delade in grupperna i tillräckligt så att alla fick försöka flera gånger

Lite spjut, att fungera spegelbild var effektivt som vänsterhänt ;)


I den här åldern är det så otroligt viktigt att det är någon som lite ger barnen en puff i rätt riktning och visar dem att det inte är resultaten som är det viktiga, utan att man känner att man själv lyckas. Var kul att inse att man själv tycktes ha lyckats med just det. Om barnen i den här åldern hittar det roliga så kommer de att vilja fortsätta och därmed få gratis så mycket som många på senare dagar börjar ångra att de inte gjort någonting åt tidigare när det börjar tynga att gå upp för trapporna. Kanske dagens fitness-boom och eatl-clean och allt sådant är en liten efterskörd av det glada 2000-talet då det inte var så självklart för alla att den egna hälsan är alldeles för viktig för att slösa bort. När det finns så mycket överloppsenergi i barn är det inte ens svårt att få dem att göra saker.

I den här åldern är det så lätt att säga "om du vill, så kan du". Det är så små saker som det är fast vid, så bara genom några försök så märker barnen redan en utveckling och det får dem att le och vilja mera. Så varför hindra där? Friidrott är en så mångsidig idrottsform att absolut inget i livet tar skada av det. Motoriken utveckals och det är också en bra grund om man vill hålla på med flera idrottsgrenar. Att barn utveckals i olika takt är ingen nyhet, det är bara här att i ett tidigt skede lyfta fram att det är den individuella prestationen som är betydelsefull, att DU mår bra och känner att du blir bättre. Friidrotten är en brutal gren där klockan och måttbandet berättar sanningen, men genom att ta bort fokuset från det här så märker många att det sist och slutligen är rätt roligt att kroppen börjar lyda bättre och bättre för varje försök. 

När jag gick igenom matvanorna tog jag mest fasta på mellanmålen. Hur viktigt det är att äta rätt mellanmål så att man orkar till följande måltid. När jag frågade eleverna om de ofta känner sug efter någonting sött var det flera i klasserna 5-6 som lyfte upp handen. Berättade då att det beror på lågt blodsocker, och genom att äta någonting med socker så stiger naturligtvis blodsockret, snabbt. Men det sjunker också lika snabbt, och ännu lägre än det var förut. Därför genom att hålla mellanmålen hälsosamma och nyttiga håller man blodsockret på en jämn nivå hela tiden så att den här känslan av behov för sötsaker uteblir. 


Här gick vi igenom olika varianter av mellanmål och jämförde dem

Som ett råd åt alla föräldrar och andra som har att göra med barn: upplys dem om hur viktigt det är med motion och uppmuntra dem. Berätta om hälsosamma matvanor på ett sätt som gör att barnen själv inser att det är viktigt.

/OY


söndag 15 september 2013

En lyckad avslutning på en lyckad säsong

Igår gick SFI-serien av stapeln i Mariehamn som sig bör. I släggan kom en grov missräkning när jag inte lyckades uppnå magiska 30m. Kastade de tre första kasten i buren och tvingades sedan ta sista på säkerhet med bara en snurr (har normalt två). Fick dock plåster på såren i stavhoppet. Jag gick in rätt lågt på 340 eftersom jag inte hunnit värma upp ordentligt, så körde 3 höjder med 8-steg. Böt sedan till större stav och tog 4 steg till. Fick plötsligt en sak som varit ett stort problem för mig att fungera bättre, nämligen att inte släppa mig bort från staven. Okej gjorde det fortfarande, men fick iallafall lite skjuts av staven. Persade med darr på ribban och det nya rekordet skrivs nu 471. Som ses på bilden nedan är ett av mina stora bekymmer att hoppet öppnar sig bort från staven. Men efter den besvärliga vintern är det skönt att stavhoppet börjat spela igen - hade en period där jag inte vågade sätta staven i gropen alls och hade inga passliga stavar att börja jobba bort problemet med. Har nu en stav som jag har hyrt och kommer fortsätta använda den hela vintern och även skaffa några stavar i samma serie men lite styvare och kanske även någon längre. Rullade sedan till sist igenom en 400m i stafett med sendrag i vaderna - gick helt okej med tanke på det.

Mycket böj, skulle kunna vara styvare helt klart
Över 471, snett pga hoppet öppnar sig


























Som saldo för säsongen blev alltså i och med denna pärla 5 enskilda grenrekord i mångkampsgrenarna. Med då totalpoängen som det absolut viktigaste såklart. Har inte utvecklats så mycket som jag hoppats i år, fysiken och tekniken är ganska lika som ifjol men har utvecklats som mångkampare istället. Till nästa år ska jag bli bättre fysiskt och tekniskt också ;) Såpass mycket har förra höstens knärehabilitering ätit av snabbhetsträningen så den har varit ett problem, men det är ändå skönt att känna efter alla skadedrabbade år att kroppen börjar lyda. Sedan den lite misslyckade operationen 2008 som satte igång hela skaderuljansen är det först nu som jag känner mig lika bra som jag gjorde innan operationen. 5 år är en lång tid.

 Sedan har ju mitt friidrottlivs projekt fått ett namn också: Tokyo. År 2020 kommer jag att vara 29 år gammal och i ganska optimal ålder för en mångkampare. 7 år är en lång resa och den kommer att innehålla många utmaningar, motgångar och även framgångar. Men allt det som offrats kommer förhoppningsvis att betalas tillbaka då. Så nu börjar vi köra på!

 Nu kommer jag dock att ta en totalpaus från friidrotten i ett par veckor och satsa mera på studierna. Har lite bytt inriktning eftersom det inte längre lönade sig att fortsätta studera matematik eftersom studiepoängen och arbetsmängden inte alls drar jämt. När FPA kräver studiepoäng som jag inte kan få ihop med matematikstudier eftersom jag helt enkelt inte har tid vid sidan om mångkampsträningen så är det en enkel ekvation. Idrotten är ju inte längre en giltig orsak att stanna under 45sp. När sedan studiestödet drogs in efter hörra hösten trots att jag kom igenom den svåraste av alla matematikkurser på universitetet fick jag nog. I den här grenen är det också poängen som avgör.

Släggbild 

Observera draget - tyvärr har släggan redan börjat flyga :D
Take care!

 /OY

måndag 9 september 2013

Mångkampssäsongen klappad och klar

Har ännu dock en tävling kvar nästa veckoslut. SFI-seriefinalen på Åland där jag kommer att försöka spräcka magiska 30 meter i slägga. Har till på köpet lovat hoppa stav och springa 400m i stafetten så det kommer iallafall att bli en riktig tävling. I släggan har jag i och med kvaltävlingen redan fått en träning sedan jag senast kastade i motsvarande tävlingar 2009. Känner att fysiken och tekniken räcker till, senast flög alla 30m kast utanför sektorn. Så om jag lyckas sikta bättre på lördag ska jag nog kunna stiga in i det heliga sällskapet ;)

FM mångkamperna gick av stapeln i helgen. Tog mitt 11 mästerskap totalt på juniornivå med totalpoängen 7115. Det blev den 24:e medaljen sammanlagt. Så någon slags bedrift är väl det också, även om jag hädanefter kommer att satsa kvalitativt istället för kvantitativt. Mångkampen var jämntjock som helhet. Lyckades inte riktigt bra i något annat än staven där jag tangerade årsbästat på 460. Annars syntes det på resultaten att det lilla extra saknades eftersom de två största konkurrenterna tvingades lämna återbud. Så vi blev inte så många, men vädret var perfekt så det gjorde att det ändå var rätt skoj att få tävla. Resultaten är jag besviken över, men det stör inte längre eftersom jag redan fått lyckas en gång i år. Kommer nu istället att med spänning vända blickarna mot nästa säsong.

Kommer att hålla en liten paus från allt vad friidrott heter i några veckor innan jag sedan kör igång på nytt. Känner mig jätte motiverad, men nu behöver kroppen vila. Kommer istället att under vilan fixa de grejer i skick som kanske kommer att ändra på min vinter mest. Det jag redan försiktigt nämne i mitt inledande inlägg. Så får se vad det blir ;)

Ha det bra och njut av hösten. Värme finns det ännu kvar, kom nyss hem från ett lätt träningspass på Paavo Nurmi stadion. Kunde jogga och hålla igång endast i shorts och t-skjorta. Helt sjukt! Hoppas nästa sommar blir lika fin som den här.

Vi hörs fram över!

/OY

fredag 6 september 2013

Medelmåttor eller stålmän - med tre världsmästares ord

Kom som på beställning. Det som jag med egna ord försökte förklara i mina två delar här nu med fd. världsrekordinnehavaren Dan O'Briens, världsrekordinnehavaren Ashton Eatons och dubbla världsmätaren Trey Hardees ord.

Enjoy :)


48 Hours to Fame Trailer #2 from Neomotions on Vimeo.

onsdag 4 september 2013

Cirkeln som slöts

Eller har ännu kvar ett sista mästerskap i juniorklassen: FM i mångkamp. Räknar dock det här i Brahestad som det sista "riktiga". Efter veckoslutet kommer jag sedan att enligt äkta Finländsk idrottssed att gå från "ung och lovande" till "förlorat hopp".

Var en konstig känsla att vara tillbaka där allting började. Blev nästan aningen känsloladdat när en massa minnen från 2005 som jag inte visste jag längre hade ploppade upp medan jag gick mot planen. Det var min första seger i FM och är fortfarande den seger jag värderar högst av alla. Sättet den kom på och allting - i sista hoppet efter en lite seg start i kyla och motvind.

På grund av allt det här kändes det viktigt att få lyckas en sista gång i just längdhoppet. Så gick det inte, en här tills medioker längdsäsong fortsatte på samma sätt och jag stannade på ynka 710. Kände mig otroligt besviken efteråt. Var som serie sommarens jämnaste, men det tröstar inte mycket när man känner att det åtminstone finns 20 centimeter mer i kroppen.

Här är en bild på mig och Arttu Halmela som piggar upp vardagen :D Vi på exakt samma plats 2005 och 2013.
Den frillan.. Önskar jag hade lyssnat på mamma och gått till barberaren.

Dagen där på inleddes med stav som, bortsett från ett bra uppvärmningshopp, inte ens är värt att notera. Fick efter detta lite extra glöd och tände till på avslutande grenen: 400m häck. Löpningen var hel och stabil och sluttiden blev 53,98 som jag är jätte nöjd över. Som tid är den i förhållande till mitt 50,90 på 400m slätt aningen vassare, men 400m formen känns bättre nu än tidigare under sommaren. Har tid att putsa den tiden ännu en gång på lördag.

Säsongen sjunger på sista refrängen men fokuset är nu lagt på Karis och veckoslutet. Skulle gärna vilja avsluta min juniorkarriär med ett sista mästerskap och en i ordningen 23. individuell juniormedalj i FM sammanhang. Hoppas på bra väder och goda ben så ska det väl kunna gå :)

Tills vidare!

/OY