Igår gick SFI-serien av stapeln i Mariehamn som sig bör. I släggan kom en grov missräkning när jag inte lyckades uppnå magiska 30m. Kastade de tre första kasten i buren och tvingades sedan ta sista på säkerhet med bara en snurr (har normalt två). Fick dock plåster på såren i stavhoppet. Jag gick in rätt lågt på 340 eftersom jag inte hunnit värma upp ordentligt, så körde 3 höjder med 8-steg. Böt sedan till större stav och tog 4 steg till. Fick plötsligt en sak som varit ett stort problem för mig att fungera bättre, nämligen att inte släppa mig bort från staven. Okej gjorde det fortfarande, men fick iallafall lite skjuts av staven. Persade med darr på ribban och det nya rekordet skrivs nu 471. Som ses på bilden nedan är ett av mina stora bekymmer att hoppet öppnar sig bort från staven. Men efter den besvärliga vintern är det skönt att stavhoppet börjat spela igen - hade en period där jag inte vågade sätta staven i gropen alls och hade inga passliga stavar att börja jobba bort problemet med. Har nu en stav som jag har hyrt och kommer fortsätta använda den hela vintern och även skaffa några stavar i samma serie men lite styvare och kanske även någon längre. Rullade sedan till sist igenom en 400m i stafett med sendrag i vaderna - gick helt okej med tanke på det.
 |
| Mycket böj, skulle kunna vara styvare helt klart |
 |
| Över 471, snett pga hoppet öppnar sig |
Som saldo för säsongen blev alltså i och med denna pärla 5 enskilda grenrekord i mångkampsgrenarna. Med då totalpoängen som det absolut viktigaste såklart. Har inte utvecklats så mycket som jag hoppats i år, fysiken och tekniken är ganska lika som ifjol men har utvecklats som mångkampare istället. Till nästa år ska jag bli bättre fysiskt och tekniskt också ;) Såpass mycket har förra höstens knärehabilitering ätit av snabbhetsträningen så den har varit ett problem, men det är ändå skönt att känna efter alla skadedrabbade år att kroppen börjar lyda. Sedan den lite misslyckade operationen 2008 som satte igång hela skaderuljansen är det först nu som jag känner mig lika bra som jag gjorde innan operationen. 5 år är en lång tid.
Sedan har ju mitt friidrottlivs projekt fått ett namn också: Tokyo. År 2020 kommer jag att vara 29 år gammal och i ganska optimal ålder för en mångkampare. 7 år är en lång resa och den kommer att innehålla många utmaningar, motgångar och även framgångar. Men allt det som offrats kommer förhoppningsvis att betalas tillbaka då. Så nu börjar vi köra på!
Nu kommer jag dock att ta en totalpaus från friidrotten i ett par veckor och satsa mera på studierna. Har lite bytt inriktning eftersom det inte längre lönade sig att fortsätta studera matematik eftersom studiepoängen och arbetsmängden inte alls drar jämt. När FPA kräver studiepoäng som jag inte kan få ihop med matematikstudier eftersom jag helt enkelt inte har tid vid sidan om mångkampsträningen så är det en enkel ekvation. Idrotten är ju inte längre en giltig orsak att stanna under 45sp. När sedan studiestödet drogs in efter hörra hösten trots att jag kom igenom den svåraste av alla matematikkurser på universitetet fick jag nog. I den här grenen är det också poängen som avgör.
Släggbild
 |
| Observera draget - tyvärr har släggan redan börjat flyga :D |
/OY
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar