Medelmåttor eller stålmän del 2

Åker upp mot Brahestad för U23 FM, har alltså mycket överloppstid på tåget. Ska då återuppta mina tankar kring mångkampen här.

En spännande sak är hur en mångkampares slutgiltiga poäng kan variera med många hundra på bara en kort period. Man har helt enkelt inte kommit i form. En liten enkel sak som en tiondels sekund på 100m i snabbhet inverkar på alla snabbhetsbetonade grenar även fram över. Vad man sedan fått ut av sin kapacitet i alla grenar är en annan femma - sällan (aldrig) lyckas man i alla tio grenar. Här kommer den mentala biten in - hur lyckas fortsätta ge sitt bästa om man misslyckats totalt i föregående gren? Samma utmaning gäller även till viss del efter en lyckad prestation, man måste även kunna samla sig efter en sådan. Är dock betydligt roligare.

Kan säga här klart och tydligt att det inte finns en prefekt mångkamp. Det finns alltid någonting som man kunde ha gjort bättre. Här ligger också charmen i grenen: möjligheterna att utvecklas är oändliga. Skillnaden på en väl genomförd och en perfekt mångkamp är enorm. Nöjd känner man sig ibland bara genom att ta sig igenom hela kampen.

Som mångkampare kan man inte heller tävla så mycket som de andra. Tävlingarna i enskilda grenar är mest som träning (där kommer vi verkligen till vår rätt om man bland eliten går och gör bort sig). På en säsong är fem slutförda mångkamper en hel massa. Även här gäller det att se efter vilken mångkamp som är den viktiga för säsongen. Vissa mångkamper är också bara träning, eftersom man bara på träning inte kan träna mångkampen som helhet.. På det här sättet är det lättare att i enskilda grenar göra ett bra resultat. Om du misslyckas i en tävling är det bara att vänta på nästa tävling som kan vara redan följande dag.

Det kanske finaste med hela grenen är nog samhörigheten på planen. Är en slags "we're in this together"-mentalitet bland oss. Det här utspelar sig så tydligt på planen där alla ser oss tillsammans. Är inte så att bara för man är sprinter inte vill ha med andra sprinters att göra. Under ett sprintlopp är man bara så kort tid på arenan, vad som utspelar sig på uppvärmningsplanen och utanför själva tävlingskarusellen är lite annat. I dagens läge fästs uppmärksamheten mycket i vad som sker före och efter prestationen, så ska det vara också.

Det är helheten man är där för att se. Helheten som så illa kommer fram i mångkampen genom TV rutan. När man t.ex. från Moskva på YLE bara visade två stavhopp. TVÅ!? Var den mest avgörande grenen i hela mångkampen - så visar man två hopp. 1500m fick man ändå se, tack och lov! Men på damsidan visades bara det sista heatet på 800m. Samma sak när vi visas, om vi visas, på Kaleva spelen. Verkar vara lite turvis på gång här, vartannat år visas mera tiokamp och vartannat år mer sjukamp. Snabbt och smidigt igenom utan att öda för mycket tid. Helst ska man också veta på förhand vem som vinner, så man bara inte visar någon i onödan. När den här publiciteten blir och saknas är det helt naturligt att vi hamnar i skymundan. Ett kort inslag här och där när vi stöter 13m i kula är väl inte så jätte mediasexigt när alla vet att riktiga kulstötare stöter långt över 20m. Vi får i regel visa upp oss för den stora publiken en gång om året vid just Kaleva spelen - ibland är tidsschemat uppbyggt så att publiken först anländer när varje dag kör på sista refrängen. Tidtabellen är viktig, vissa grenar är bra att köra tätt efter varandra, men en längre paus måste det finnas.

Sitter själv på en liten idé om hur man skulle få mångkampare att få till en andra show under året, kan intressera läsarna från Sverige också - gäller nämligen landskampen. Tar det dock en annan gång, så håll er på spänn ;)

Vi drar steck här!

/OY

Medelmåttor eller stålmän, del 1

Som mångkampare får jag ofta höra folks spontana reaktion när jag berättar vilken gren jag sysslar med. Allt som oftast är responsen god, folk lyfter på hatten och kallar det för "kungsgrenen". Sen finns det ju också dom som tycker vi mångkampare är de som inte riktigt klarat sig i någon enskild gren, och därför valt en gren som passar vår "medelmåttighet". Vet detta väldigt väl eftersom jag själv tänkte lite i samma banor innan jag fick lite mera insikt i grenen. I och med att vi mångkampare så sällan får visa upp oss är det väl bara naturligt att tänka så. En mångkamp är en stor helhet, två dagar med 5 grenar var. Ser man bara på den enskilda prestationen så går hela idén med grenen en förbi. När en reporter kring EM frågade mig när jag tänkte välja gren visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Tänkte nu, på grund av det och som en god fortsättning på min inledande text, ge er en snabb genomgång av vad det egentligen är jag håller på med. Hoppas det ger er lite insikt i mångkampsvärlden :)

Någon kommer säkert att se det jag nu vill påstå som en nål i ögat, så ska försöka uttrycka mig väl. Om vi ska gå tillbaka till hela idrottens begynnelse så gick det ut på att mäta sina fysiska egenskaper. Grunden till all idrott som finns idag ligger i de gamla grekiska olympiska spelen där män mätte sina egna färdigheter i form av löpning, hopp, kast och brottning o.s.v. Att inom olika grenar mäta sig i vem som nu egentligen är den bästa av de bästa är en omöjlig fråga att svara på. Men som världens bästa mångkampare besitter du sådana fysiska egenskaper som alla idrottsgrenar kräver, och enligt mig en riktig atlet. Snabbhet, uthållighet, styrka, explosivitet, rörlighet, motoriska egenskaper/tekniskt utförande, mental styrka och en seghet att lära sig även det man är sämst på. Som världens bästa idrottare tycker jag, på basis av det jag just räknat upp, att världens bästa mångkampare inte skulle vara ett alltför långsökt alternativ. Men varför är vi då inte lika snabba som en sprinter? Eller starka som en kulstötare? Spänstiga som en höjdhoppare eller lättfotade som en distanslöpare? Är väl lätt att kolla på helheten - ingen kan vara allting, men rätt så nära kan man komma. Mångkampen är en balansgång där man vill bli så bra som möjligt på allting, men inte så bra som möjligt på en enskild front att helheten skulle lida. Som ett enkelt exempel är massan. Om du lägger på dig mycket massa så kommer högst antagligen kulan att flyga längre, men kommer inte då din höjdhoppsnivå att sjunka? Den här balansgången är det som hela grenen går ut på. Tekniken kommer här med i bilden, med det tekniska utförandet kan du kompensera mycket i resultatväg samtidigt som det förebygger skador. Mångkamparen kan inte gå in på den tekniska biten heller på samma sätt som en grenspecialist. Den stora helheten får inte rubbas av att för mycket stirra sig blind på en enda gren. Någonting som är gemensamt för de flesta mångkampare vad gäller deras träningsupplägg är var man fäster vikten på sin träning - vid de svaga länkarna. Det här ska såklart inte få inverka negativt på det man är bra på heller, balansgången igen - förbättra svagheterna utan att glömma styrkorna. Löpningen, som är mångkampens A och O, hålls med året runt i diverse format som anpassar sig till årstiden och träningsupplägget. Hur man sedan vill bygga upp sin löpträning och hur man kan utnyttja den i andra grenar är väldigt mycket upp till var och en själv. Det är egentligen bara i diskusen som en mångkampare ibland till och med kastar längre, med långsamma ben. Kulan är också löpbetonad eftersom den kräver explosiva ben som kommer genom löpning och hopp.

Varför tränar vi då så mycket frågar sig en längdhoppare, varför så lite frågar sig en uthållighetslöpare. Svaret är enkelt, en längdhoppare lever på sin explosivitet medan en uthållighetslöpare lever på sin uthållighet. Ingen av dessa två behöver däremot mer än en bråkdel av vad den andra har. Människokroppen är bra på mycket, men så bra är den inte att den skulle vara kapabel att hålla sig explosiv året runt samtidigt som den håller sig uthållig. Explosiva utföranden kommer genom vilade ben. Så klart håller vi nersystemet uppe med explosiva övningar, men benen är inte nödvändigtvis så explosiva ;) Uthålligheten utvecklas med träningsmängden, som under vintern är väldigt hög eftersom bara att orka genomföra en mångkamp ordentligt kräver en bra grundkondition. Bara tävlingssträckorna vi springer blir sammanlagt 2110m, lägg där till alla ansatslöpningar, uppvärmningsdrag och provhopp så landar du redan där på några beskedliga kilometrar, på hög effekt. Därför är snabbhetsuthålligheten en väldigt viktig egenskap. När vi sedan närmar oss den första mångkampen måste vi på något sätt få det explosiva fram i kroppen och förädla det vi strävat efter hela vintern, därför kör vi inte längre 4 timmars träningar och blir till mer sällan att träna flera pass per dag. Nivån ska alltså stiga så att man har en bra "feelis" när första mångkampen närmar sig. En slags grensäkerhet är viktig, eftersom osäkerhet är det värsta man kan känna inför en gren. Ett tecken på en långt kommen mångkampare är att han i stora drag vet vilka resultat han kommer att göra i alla grenar under en normal dag.

Medan jag skrev märkte jag att jag omöjligt kommer att få allt jag har att säga om mångkamp anpassat till en sådan längd att en människa skulle orka plöja igenom det hela. Kommer istället här inom några dagar att komma med den andra delen. Hoppas ert intresse väcktes lite och ni orkar med den delen också :)

/OY

Här börjar det

Hej Hallå!

Bryter i och med detta ett av mina löften: aldrig börja blogga! Men eftersom det är dagens melodi så är det väl bara att haka på trenden :) Har gått igenom ett slags sabbatsår på min idrottsliga front, har kommit att växa om mångkampare men också som individ. Har nämligen fått tillbaka en iver som inte varit så jätte mycket framme under dom skadekantade åren. Mycket tack vare U23 EM i Tammerfors i juli. Att jag lyckades där var verkligen en påminnelse hur stor del av mitt liv idrottandet är, och att det är en unik möjlighet jag har när jag ännu är ung och fräsch att hålla på med det jag gillar mest. Bestämde mig då för att köra igång en större satsning på den offentliga fronten, fungerar bra som terapi för spånbanan mellan öronen också. Spånbanan som är min bästa vän men samtidigt också min värsta fiende.

Har alltså på ett rätt amatörmässigt sätt kommit såpass långt att jag ändå närmat mig de internationella kretsarna  med stadiga steg år för år. Med amatörmässigt menar jag såklart finanserna, har ju såklart försökt göra jobbet så proffsigt som möjligt med det jag haft att gå på. Jag är inte riktigt där än, men då EM står för dörren nästa sommar ser jag det som en bra morot att gå på eftersom ett deltagande där skulle sätta en bra grund för fortsättningen. Det kräver ju såklart att vinterns träningssäsong ska gå bättre än den någonsin har gjort tidigare - samtidigt som jag ska hållas frisk. Måste uppnå en bra resultatnivå rätt tidigt på säsongen också. Trots att det ännu finns två tävlingar av liten vikt kvar i sommar är ändå ivern på att börja träna igen för nästa säsong större än vad den varit på länge.

U23 FM kommer alltså att gå av stapeln i Brahestad nästa veckoslut, är i sig ett spännande fenomen eftersom mitt första FM på juniornivå gick i just Brahestad för 8 år sedan. Så snacka om att cirkeln sluts! Upplägget är lite annat än då, då var det min viktigaste tävling för sommaren, nu är det mest bara som en tävling dit det kommer lite fler deltagare än vanligt. Såklart delas det ut FM medaljer som man aldrig kan få nog av! Grenvalet till dom här tävlingar är lite annat, kommer nämligen vid sidan om längdhoppet (där jag förövrigt har en titel att försvara från just 2005 års FM ;)) och stavhoppet så kommer jag även att löpa banvarvet - med häckar! Kom 4:e där ifjol, förlorade bronset med en ynka hundradel, så lite ära står på spel i år. Veckoslutet som därpå följer är det då dags för mitt absolut sista FM på juniornivå, jag pratar nu om FM i mångkamp som går av stapeln i  Svenskfinlands eget handbollsghetto - Karis. Karis sportplan där jag för första gången i karriären överskred den då magiska 6 meter i längd 2005. Har mästerskapet att försvara och vet att det i år kommer att bli en hård kamp om guldet. Även om laddningen gick helt fullt till EM vet jag att formen inte försvunnit någonstans. Finns alltså chans att göra ännu en bra mångkamp innan jag tackar för mig för detta år.

Kommer sen när säsongen är klappad och klar att närmare analysera hur året har gått, gå närmare in på EM, mig själv och vad som håller på att hända bakom kulisserna just nu (det är en hel massa vill jag lova!). Den största orsaken till varför den här bloggen har skapats är ännu lite av en hemlis, men den kommer den också! Allt får inte plats nu, men det här är bara början!

Vi hörs framöver!

/OttoY