Senaste 10 dagarna har varit fullsmockade med program - mest träning. Kom igår på kvällen hem från ett två-delat läger som började i gamla bekanta Pajulahti i Nastola och som avslutades i den lilla byn Orissaare på Estlands Saaremaa.
De första dagarna av lägret gick alltså av stapeln i Pajulahti, det var landslagsläger för juniorer och som ex-junior har jag ändå fått ett extra år eftersom vi är en rätt bra grupp som känner varandra utan och innan redan. Var andra grengrupper på läger också och underligt nog har antalet idrottare minskat i alla grupper. Så också i vår grupp, kraven att komma med i mångkampsgruppen är hårda och vi är för tillfället bara killar som representerat fosterlandet i värdetävlingar för juniorer som är med i mångkampsgruppen - med undantaget av en som bara blev ca 30 poäng från U20 gränsen i somras. Lägret innehöll många goda träningar och kroppen kändes bra - effekten hölls såpass nere att lägret inte tyngde i benen när vi åkte till Estland på måndag kväll. Inte det heller utan små motgångar - vi borde nämligen ha varit framme i Tallinn redan då vi anlände till terminalen, hade blivit lite strul med tidtabeller och kommunikation etc. Men av någon orsak var det ett vanligt problem så vi fick snabbt fixat nya biljetter och fick enligt planerna åka på måndag kväll så vi kom fram på tisdag morgon. Lägret var ett kast/mångkampsläger och på plats fanns lokala storheter som Gerd Kanter, Risto Mätas och Erki Nool som drog träningar samt höll föreläsningar för oss. Fann det väldigt givande och kunde inte undgå att märka att idrottskulturen i Estland är rätt bra! Var inga som helst svårigheter för en så komplett diskuskastare som Gerd Kanter att ta ner detaljerna på en mångkampares nivå och förklara vad som är det absolut viktigaste i diskuskastning. Samma tankesätt dominerade ganska långt alla tränare och vad de sade: gör det så lätt för dig själv som möjligt. Har för mig att vi här i Finland alltför lätt överanalyserar saker och ting tills den enkla grunden glöms bort.
Lägrets absoluta höjdpunkt var absolut då Olympiska mästaren från sommarspelen i Sydney år 2000 Erki Nool kom på fredag och höll sin föreläsning om sin egen karriär och hur han tränade. Har träffat Erki en gång tidigare och då gick vi en ganska lång diskussion om just tiokamp så en rätt stor del av sakerna han tog upp lät bekanta. Märkte då att den ena diskussionen för 2 år sedan faktist har satt en liten prägel på hur jag sedan dess tänkt på mångkampen. Erki berättade om hur han som rätt ung, spinkig och "obegåvad" ändå som 13 åring kom med i Sovjetunionens dåtida idrottsskola i Tallinn och där sedan i egen takt kunde utvecklas till en lovande, självständig ung idrottsman. Han medgav att, även om träningsförhållandena var värre då, det var av stor hjälp att komma med i idrottsskolan. Det var inte lika mycket studier och "onödiga" ämnen som idag och det fanns tid att träna samt en mycket god idrottskultur. Kände mycket igen mig själv genom hela historien och det gjorde det bara intressantare, men det som kanske påminnde mig mest om mig själv var när han berättade hur han en helt vinter slängt diskus mot pressäningen i inomhushallen och kände hur alla pusselbitar föll på plats och sedan på våren i första utomhuskastet tappade alla kontroll och slängde 36 meter :D Mina senaste diskusår i ett nötskal. Som idrottsman var han väldigt målmedveten men byggde upp sina målsättningar lite åt gången: första målet var att få tävla i Estlands mästerskap, sedan utvecklades det till att det vore tufft att vara bäst i Estland. Därifrån gick det sedan till att någon gång få delta i ett OS och sedan först att kanske någon dag få stå på prispallen i ett stort mästerskap. I bagaget finns nu 9 stortävlingsmedaljer och 8815p. En annan intressant sak var hur han i 20-års åldern tränade med den då bästa mångkamparen i Estland och hur hans tränare sade åt Nool att han aldrig kommer att göra mer än 8300p, då konstaterade han att han då är i fel grupp och packade väskan och sökte en ny tränare.
 |
| Mitt livs andra "posera med en kändis"-bild. Den första var med Kanter :D |
Om 400 meters träningen pratade han mycket, eftersom det som jag i mitt blogginlägg "medelmåttor eller stålmän" skrev om är en så stor del av mångkampen löpning och submax främst. Det som är en sak som jag tror många i Finland inte tänkt på, är att det sist och slutligen är rätt enkelt att hitta en bra träning för 400m. Om du har som målsättning att springa på 48 sekunder betyder det konkret att du ska kunna springa 2x200m på 24s, 4x100m på 12s och 8x50m på 6s. Om du inte klarar av det är det omöjligt att springa 400m på 48s. Det här påminner lite om min 1500m träning de senaste åren: alla mängdintervallsträningar under vintern har jag sprungit med en 3min/km fart vilket konkret är 4.30 på 1500m. I somras sprang jag första gångerna under 4.30. En annan intressant sak som Erki lyfte fram gällande 400m var HUR man springer den, speciellt i en mångkamp. 400m ger såpass lite poäng i snitt att om du tappar en halv sekund på 400m är det inte en så jätte stor katastrof, men hur du tappar den där halva sekunden kan sätta stora spår i återhämtningen till följande dag. Det ska vara lätt att springa, ju lättare och bättre det kommer, desto stabilare tider springer du och oftast är de då vad de borde vara som värst. Det här skulle alltså vara en möjlighet för mig att bättra på mitt pinsamt urusla banvarv till nästa sommar.
Det här var om lägret i korthet. Kommer att finnas en artikel om hela lägret i nästa veckan HUU-tidning. Om den kommer hem till dig så check it out! Där finns lite mer detaljerade grejer samt de andras tankar om lägret också.'
P.S. Estniska kastare är i jätte bra fysisk kondition! Gerd Kanter spelade korgbollsturnering och sprang på hela matchen igenom. På fredag hade vi en lätt aerobisk länk ute på vägen och kastarna sprang på hela 3,5km dit och sedan 3,5km tillbaka i jämn och god fart. Var en sak vi bara noterade med de andra mångkamparna där.
Peace Out!
/OY
