Tävlingssäsongen 2014 är klappad och klar, eller den har egentligen varit det redan i tre veckor. Råkade ut för ett lindrigt missöde i stavhoppet då jag kom ner på hårt och fick en lindrig krosskada i hälen. De som har erfarenhet av den här sortens skador vet att det inte egentligen är fråga om någonting stort, men att det tar väldigt länge att läka helt. Fick en lätt början i höjdhoppet i Kalevan Kisat och efter olyckan visade magnetröntgen att det inte är någon vits att tävla mer i sommar. Blev alltså tid att blicka framåt och få sig i skick till nästa träningssäsong. Synd att den kom för hade precis dagen innan hoppat mina två bästa hopp med den nya staven och gjort säsongsbästa. Hade dessutom fått under en riktigt lyckad längdträning som lovade väldigt mycket. Blev tyvärr aldrig av att visa vad jag kunde ha presterat. Hade liten plan på att springa 400m häck även denna säsong, men det fick jag också släppa.
För att summera säsongen går jag tillbaka till medlet av maj då jag kom hem från vårens träningsläger. Jag väntade mig en super sommar, vinterns långa hårda träning började äntligen synas där den borde - på banan. Vet inte hur mycket vinterns mykoplasma inverkade på att det tog så otroligt länge innan jag började ha koll på vad det var jag egentligen sysslade med, men det är onödigt att gräma sig över det när det ändå gick helt okej jämfört med hur det sett ut tidigare vintrar. Var i mitt livs form fysiskt sett hela sommaren, men framför allt ett par veckor innan jag gjorde min första mångkamp och insjuknade. Efter det kom jag aldrig riktigt tillbaka till samma flyt jag hade haft innan. Som efterklok hade det kanske varit bäst att lämna emellan Europa Cupen, men det är ju ett hedersuppdrag och en självklarhet att åka om man inte direkt ser att det ligger en hälsorisk där. Hade jag inte tävlat där hade jag i alla fall fått en månad tid att hitta tillbaka till vårformen. Eftersom varje mångkamp är ungefär en hel månads projekt blev tiden emellan där jag kunde påverka någonting konkret lite väl knapp. De största bekymren låg ju inte i fysiken, utan i den tekniska ojämnheten.
Om man tar en titt på raden personbästa här till höger kan man se att jag ändå gjort sex personbästa den här säsongen, så något större misslyckande har det ju inte varit fråga om, men det kunde ha gått så mycket bättre. Mest glad är jag över att äntligen ha kravlat mig under 50 sekunder på banvarvet. Så egenskaperna har det bevisligen inte varit något större fel på, men i själva mångkamperna ville det sig inte. Trots det var alla mina tre mångkamper bättre än förra säsongens nästbästa efter U23 EM. Hade jag kommit in i samma flyt som jag gjorde i Tammerfors i fjol hade det varit intressant att se vilka poäng jag hade landat på. Den här sommaren var det just flytet som saknades. Mest besviken är jag över att jag inte ens kunde fortsätta min rad på att varje sommar bättra på mina mångkampspoäng och att jag fortfarande är en medelmåtta på närmare 7000 än 8000. Men trots allt, fysiskt sett har jag igen bättre förutsättningar att ta mig an den nya träningssäsongen som inte kommer att bli lika krävande när grundjobbet redan är gjort, utan får mer tid att fokusera på den specifika grenträningen. Så det är ändå med nyfikna ögon jag ser fram emot den nya säsongen, och nästa år kunna visa vad jag egentligen går för. Skulle sitta bra att redan i nästa år kunna stöka undan EM gränsen till Amsterdam 2016 så att jag inte behöver stressa med den sedan senare.
Önskar er alla en trevlig och, förhoppningsvis lång och varm höst,
OY
Btw kolla in min video på en av mina förebilder som liten som det har varit en ära att lära känna genom åren:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar